Ett litet annorlundare inlägg ikväll. Tänkte berätta ur min synvinkel hur det och har varit att levt som medial och hur det var när jag förstod denna andliga värld.

Min första upplevelse hade jag när jag var 7 år, som jag kommer ihåg. Efter det har det bara fortsatt hända saker och mina förmågor utvecklats i takt med min uppväxt till idag.

När jag var mindre kunde jag både se och höra saker, se saker som inte fanns och höra saker som inte fanns. Jag förstod inte då vad det handlade om.

När jag var i tonåren berättade min farmor för mig att jag var medial, att jag kunde se och höra det ingen annan kunde, jag kunde även känna in saker och berätta saker innan det hänt. Det var skrämmande så jag stängde dörren och försökte förneka det.

Runt 20 års åldern kom jag till insikt och lärde mig acceptera att det här var en del av mig, att jag skulle leva med det. Både på gott och ont.

När min far gick bort 00- utvecklade jag mina förmågor , en efter en , och idag när jag är 50 år, är jag så lärd som jag vill vara.

Jag använder mina förmågor i syfte att hjälpa och vägleda andra som vill ha min hjälp. Och som de flesta vet så är min intuition mitt vapen, både i mitt yrke och privat. Utan den hade jag nog inte vart den jag.

Tack vare den andliga världen har jag lärt mig vad jag ska göra med mitt liv, och att leva som medial ser jag som en förmån.

Jag har också lärt mig att inte vara rädd och skrämmas för mina förmågor och det jag upplever runt mig.

Allt gott